Först lovade han att budgeten skulle gå igenom. Sedan lovade han att han skulle avgå om den förlorade. När han inte fick igenom sin budget, som han hade lovat, avgick han inte heller. I stället lovade han ett extraval för att lösa det svåra parlamentariska läget. Det blev inte heller av.
Det är ironiskt att Löfven har hamnat i den här positionen, att han tvingas backa från löfte efter löfte. Det var ju hans företrädare, Håkan Juholt, som var så associerad med att behöva pudla att Språkrådet förärade honom ett eget ord – juholtare. Att göra en juholtare är att uttala sig förhastat och tvingas backa, och nog har Löfven fått göra det den här hösten.
Dels var det alla turer kring extravalet. Först skulle Socialdemokraterna gå till val med Miljöpartiet på den gemensamma budgeten. En vecka senare gällde inte det längre. Då skulle Socialdemokraterna gå till val på egen hand. Vissa uttalanden gäller inte länge.
Före det att budgeten föll och extravalet utlystes hann han och finansminister Magdalena Andersson dessutom med en makalös kovändning. När det fortfarande var osäkert hur Sverigedemokraterna skulle rösta hävdade Andersson i media att Sverigedemokraterna borde stödja regeringsbudgeten, för att regeringen liksom Sverigedemokraterna vill stå upp för landets pensionärer.
Efter att budgeten ändå fallit, kallade både Löfven och Andersson Sverigedemokraterna för nyfascister. På det löfvenska nyspråket förvandlades alltså Sverigedemokraterna, som delade regeringens syn och ville väl för alla pensionärer, till ondskefulla nyfascister på en vecka.
Den kovändning som svider hårdast finns dock i decemberöverenskommelsen. Löfven har tidigare lovat att bryta blockpolitiken. Han har kallat den fördummande. Han har försökt bryta den gång på gång med tafatta inviter till Folkpartiet och Centerpartiet. Det har varit viktigt för Socialdemokraterna, eftersom historiskt sett har de styrt landet med stöd både från vänster och från mitten. Förutsättningarna för en socialdemokratisk regering måste vara större än ett regeringsunderlag på Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Om något alliansparti löper över till dem skulle dessutom alliansens möjligheter att återta makten försämras. Om det inte är en självklarhet att de borgerliga partierna väljer varandra framför Socialdemokraterna, kan det dröja en lång tid tills Sverige får en ny borgerlig regering. Därför var det så viktigt för Löfven att bryta blockpolitiken.
Genom decemberöverenskommelsen garanteras däremot att blocken står fast. Möjligheterna att få igenom en budget i minoritet, innebär att Löfven kan tvingas släppa fram en alliansregering 2018, oberoende av Sverigedemokraternas storlek. Dessutom behöver inte allianspartierna lyssna på några fler inviter eller anklagelser om SD-samarbete. Löfven fick sin budgetprocess och ansvaret ligger helt på honom.
Befästandet av blockpolitiken innebär otvivelaktigt att behovet av blocköverskridande samarbeten minskats. Det är en stor förlust för de som hoppades på att stoppa framtida borgerliga regeringar genom att bryta sönder alliansen. Om någon av Löfvens juholtare kommer att visa sig vara värst, är det löftet om blockpolitiken. I stället för att bryta den, har Löfven accepterat den.
Vänstertidningar uttrycker dessutom sin besvikelse över att Socialdemokraterna stänger dörrar vänsterut genom överenskommelsen. Samtidigt har Löfven rasat i förtroende. Förutsättningarna för att regera vidare är alltså inte så bra. Trots överenskommelsen hänger dessutom regeringsmakten på en skör tråd. Om Vänsterpartiet skulle få nog av att bara vara ett stödparti utan ministerposter, kommer Socialdemokraterna inte längre ha det största blocket. Genom överenskommelsen måste de då låta alliansen styra Sverige. Alliansen kan dessutom tillsammans med SD fortfarande fälla regeringen i alla frågor som inte ryms inom budgeten, vilket är många.
Löfven har offrat mycket för att få sitta kvar inne på Rosenbad. Han har tre svåra år framför sig med svårhanterliga samarbetspartier. Frågan är hur många fler juholtare han kan göra, innan hans egna partimedlemmar börjar fråga sig om han verkligen är så mycket bättre än originalet.